Häromdagen på vår morgonpromenad så stötte jag och Ruby ihop med hela ”pensionärsklubben” med respektive hundar. Min granne som äger en gammal, tjock och långsam Blenheimfärgad Cavalier, som Ruby älskar, ingick i sällskapet. (Det är något särskilt när hundar träffar en annan individ av samma ras!) Därutöver var det tre Tibbar och en bunt tanter. Jag och Ruby fick en inbjudan om att följa med på deras dagliga morgonpromenad men just den dagen hade jag ont om tid. En annan dag, sa jag dock ja till. Tyckte de var så gulliga hela högen och Ruby skulle älska det.
Och igår på långa eftermiddagsspromenaden stötte vi på en söt liten tös, kanske i treårsåldern, som stövlade runt i bara t-shirt och med alldeles för stora skor. Hon frågade så duktigt om hon fick klappa hunden och det fick hon förstås. Men jag blev lite bekymrad över att hon var där på allmän plats tillsynes helt ensam och utan ordentliga kläder. Förhörde mig lite, så bra det nu går på barns vis, över vad hon gjorde där helt själv och fick veta att hon bodde i huset precis bredvid, att mamma och pappa var på jobbet men att farmor och Olle var hemma och att jadå de visste var hon var. Lite tveksam var jag ändå till att lämna lilltjejen ensam och förhörde mig om ifall jag inte skulle följa med henne hem och säga hej till farmor. Men det ville hon icke. Så jag och Ruby promenerade vidare och jag vet inte alls om det var rätt. Men tänker att farmor nog kom och hämtade henne strax efter att jag gått.
Idag har det varit riktigt hett hela dagen och när Ruby inte ens orkar jaga fjärilar på promenaderna, då vet man att det är varmt.
/Islin
Matte blir inte jätteglad, särskilt inte på lördagar, men hon vill ju att jag ska gå på toaletten ute så hon stiger snällt upp och går en liten sväng. Sedan när vi kommer in händer det bästa av allt – jag får mat! Har fått en annan sorts puppisar nu som är lite större. Bra det nu när jag är större.
