Ruby’s snutte /Islin

Ruby har en favoritleksak, en ”snuttefilt” och en ständig följeslagare. Den följer med upp i sängen varje natt, den måste hämtas innan han lägger sig i mitt knä, när det är lektime är det den som dras fram och jag får nästintill tvinga honom att lämna den inne när vi ska gå ut.

Ruby’s ”snuttefilt” är en tomteleksak som han fick i julklapp. Den såg ut såhär när den var ny:

Jag kan garantera er en sak, den ser inte ut sådär längre. Den är smutsig, söndertuggad, slemmig, smärre illaluktande och allmänt äcklig. Om ni frågar mig. Men om ni frågar Ruby skulle han förmodligen inte alls förstå vad ni pratar om.

Jag har ett litet moraliskt dilemma här. Gör jag mig av med tomten i smyg, bara slänger den och tänker att han är en hund och snart ersätter den med en annan leksak? Eller följer jag mitt dåliga samvete och har kvar den äckliga tingesten ännu ett tag? (Borde jag ta med i beräkningen att det nu är påsk – inte jul?)

Det jobbiga är ju att förr eller senare, mer förr än senare, måste jag slänga den då den bokstavligt talat faller i bitar. Jag tycker mer synd om mig än om Ruby. Se själva så stolt han är över sin snutte (även här var den ny och fin):

Poor me.

/Islin